my guitar hero

Gud, förlåt mig för att jag önskade mig en musiker. Jag trodde att jag ville ha en man som satt på sängkanten och spelade för mig, en rock-snubbe som lirade för kung och fosterland och skrev låtar, som repade med bandet och levde för musiken... I was wrong... Jag vill ha tillbaka min datanörd nu!!

Näe, jag bara skojar... det är jättekul att Staffan har börjat intressera sig för musiken, men det har gått lite för långt. Idag köpte han en ny gitarr igen, så nu har vi fyra stycken hemma. Han har spelat i drygt en månad.

Grejen med min kära man är att när han hittar något han tycker är kul så går han in för det till hundra procent. Han spelar JÄMT. Vilket inte lämnar så mycket utrymme för mig. Varken för att spela själv eller för att umgås med honom. Samtidigt är det ju jätteroligt att vi äntligen har ett gemensamt intresse. Jag är lite kluven... Hade förväntat mig att det skulle vara på ett annat sätt. Men det är roligt, för han börjar bli bättre. Han är redan mycket bättre än jag (men gitarr har ju aldrig varit mitt instrument, jag är ju en pianopingla).

Har surfat runt lite på myspace och hittat halva rytmus... Många är sjukt bra. Får lite dåligt samvete för att jag inte har utvecklats som så många andra. Jag vill verkligen, men jag har ingen att spela med och ingen som kan hjälpa mig. Men snart kanske Staffy kan! Hoppas det.

Äsch. Jag ska inte deppa. Har ju gjort andra saker. För andra. Jag är en mycket fin och godhjärtad och älskvärd människa. Yeah, right.

Nu måste jag jobba lite. Puss.

P.S. Bröllopet gick jättebra, jag sjöng och spelade fint och fick många komplimanger... det värmde. Det finns fortfarande hopp...