personlig coach

Gjorde en ansiktbehandling imorse... det var skööönt. Jag var så galet avslappnad efteråt. Låg där och funderade på allt och inget, bland annat på en artikel jag läste i Söder om söder om en tjej som var personlig coach. Vad är det egentligen? Vad krävs för att man ska få kalla sig personlig coach? Det låter lite farligt, det finns ju inte direkt någon utbildning eller något certifikat som säger att det är ok för dig att coacha andra människor. Så vem som helst kan egentligen göra det. Eller har jag missförstått saken?

Tänk i så fall om man är en jävligt ond människa... eller bara väldigt korkad. Man kallar sig personlig coach och lägger upp en hemsida eller what ever, och folk nappar på det. Helt plötsligt kan man styra och ställa i folks liv som man vill, bryta upp det egentligen lyckliga paret som bara hade lite problem med kommunikationen, få någon att sluta sitt välbetalda och lyxiga jobb eller att sälja sin lägenhet och åka jorden runt för pengarna. Eller säga till kvinnan som blir misshandlad att stå ut lite längre, att det snart löser sig. Helt galet! Jag tänker på ett avsnitt av Pentagon när Fredrik Lindstöm ska coacha nån looser och bestämmer att han från och med nu bara gillar röda grönsaker och absolut inte ska äta gurka eller grön paprika. Så absurt!

Att vara personlig coach känns lite som att leka psykolog, sådär utan legitimation och ansvar. Eller som att vara någons kompis, komma med goda (?) råd och ta betalt för det. Det är helt sjukt egentligen... Den här tjejen som artikeln handlade om var 24 år och hade haft anorexia som barn... Hon är säkert jätteklok och mogen för sin ålder, och visst är det fint att man kan hjälpa andra människor... Men hallå. Hur kan en 24åring cocha? Jag är snart 24, vad har jag för livserfarenhet? Jag har inte visserligen haft anorexia, möjligen lite ospecifierade ätstörningar, men jag skulle inte tro att det hade hjälpt mig i min personliga utvecklig, och jag skulle aldrig kunna kalla mig personlig coach. Jag skulle aldrig vilja ta det ansvaret för någon annans liv. Jag skulle inte ens kunna bestämma vad de ska äta till middag.

Näe, jag tycker att det är stört.

Idag har det ju för övrigt varit helt underbart väder, vi var i Lövsta och lirade fotboll, jag och grabbarna. Fett kul. Jag hade bara ett skott på mål, och det gick över, men jag dribblade bort Dennis rätt bra en gång faktiskt. Och när jag stod i mål släppte jag inte in en enda boll, de var väl rädda för att skjuta på mig, stackarna.

Det känns i ansiktet att man har varit ute i solen. Har nog fått några extra fräknar på köpet... I like! Nu ska jag duscha. Puss!