Har ju inte skrivit här på ett tag, men nu på vägen hem kändes det som att jag hade massor att skriva. Och så satte jag mig här. Och fick skrivkramp. Shit.
De där jeansen var nog inte värsta fyndet... (Fast det var ju ingen finansiell förlust ändå). För det första är dragkedjan trasig, på vägen hem hade jag varit på killkalas typ 50 gånger. Inte så bra, måste hitta en säkerhetsnål. För det andra är de så smala i benen... jag tänkte att det var lite coolt, men det ser sjukt nördigt ut. Kanske på ett bra sätt, men jag vet inte. Jag var i alla fall tvungen att vika upp dem, men det var så kallt så det gick inte så mycket som jag hade velat (vilket var typ till knäna där de börjar bli breda). Så jag gick och kände mig som värsta miffot. Åh, när ska jag växa upp?! Varför är det så viktigt att se cool och snygg och trendig ut? Jag är precis likadan som när jag var 14, eller värre. Då var jag i alla fall lite orginell (fast det fattade jag förståss inte själv).
Lyssnar på Måns Zelmerlöv - Cara Mia. Bara det. Och jag läser Linas Kvällsbok som jag har lånat av Milla. Har jag utvecklats något över huvud taget sedan högstadiet? Tror inte det. I alla fall kan jag inte släppa boken, det är fett spännande.
Nu överdriver jag kanske lite... Jag tror att de här fjortistankarna (och de fanatiska Mando Diao-tankarna) är lite av en verklighetsflykt. För mitt liv är så tråkigt. Jobba, sova, täna (när man inte är sjuk vilket jag alltid är nu för tiden). Och jag kan fortfarande inte bestämma mig för hur jag ska göra. Jag är så jävla labil. Jag skulle nästan hellre vara skittrashig och deprimerad än att vara som jag är nu. Jag vill ha en kick. Men då måste jag väl knarka... och det vet jag inte om jag vill, det skulle nog inte ge mig något. Inte något jag egentligen vill ha i alla fall. Damn.
