darling mando!

Älskade Mando Diao, vilken show! I love them! De var gryyyymt bra. Tyvärr har Sara lånat min bluetooth, så mobilbilderna jag tog får vänta så länge (ingen förlust egentligen). Dessa bilder är från hemsidan. Milla och jag som trodde vi var inbitna fans fick vår värld raserad då det uppdagades att den sångare som vi trott var Björn Dixgård in fact var Gustaf Norén och tvärtom. Shit! Åh, men de är så snygga. Det bästa var när Björn sa "Nu jävlar, ska ni få". Såå coolt. Bästa låtarna var Amsterdam, Motown Blood och Ochrasy. Och så klar Long Before Rock'n'Roll. Äsch, alla var bra... de är grymma live. Det enda som var tråkigt var väntan innan, förbandet var faktiskt inte särskilt bra och publiken var full av fjortisar. It's never occured to me, but I hate fjortisar. De är dumma, korkade och de knuffas. Jag var såå nära att slå till någon där i trängseln (vi stod nästan längst fram!). Men all ilska släppte när Mando kom in på scenen, då var det bara kärlek... och jag skrek och hoppade och sjöng med, trots att jag var sjuk och inte hade nån röst kvar. En underbar kväll!