crapigt jag skriver..

Alltså ibland undrar man... hur jag tänker alltså. Det är ju ganska uppenbart att jag har issues.

har läst en bok om ätstörningar som heter bli vän med maten och kroppen, av camilla porsman. tror att det var jättebra för mig faktiskt. jag vill inte ner i allt det där nu, jag vet hur jag blir. även om jag kanske tyckte att jag mådde bättre när jag var smalare (jag vet att jag fortfarande är smal) så hade jag fel. grejen är att jag är så himla nojjig nu, inte för att jag tycker att jag är så himla tjock ändå, men jag är rädd för att bli det. det är som att det vore det värsta som kunde hända, och det är ju inte så egentligen. det är en osund inställning enligt boken, och jag förstår det, men jag känner ändå så. många saker kände jag igen mig så mycket i, som att humöret är direkt relaterat till vågen, att man förbjuder sig själv att äta vissa saker etc. måste jobba bort det där, vill inte sluta som ett jävla offer, vill inte att folk ska tycka att jag är svag. jag vill vara nöjd, och från och till är jag ju det (kanske nästan för nöjd?). vet inte vad som har hänt med mig, hur det kunde bli såhär. skumt... ska försöka skärpa mig, börja träna lagom och äta bra. nyttig mat och godis på lördagar... yeah right =). vi får väl se hur det går.